Waldorfdocka i gult

Inga har sytt många waldorfdockor, både små och stora. I början gjorde hon bara små stjärnor till ögon. Sen hittade hon en variant med större ögon. Det gäller bara att få höger och vänster öga lika stort. Den här dockan har fått en spetsstickad gul klänning och små sockar. Ett litet hårband måste man ju också ha förstås.

Handmade waldorf doll and  a lace knitted dress. Made by Inga.

Hello sailor!

Ja, här har vi en liten gosse i blåvitt. Jag brukar kalla honom för den lille sjömanspojken, för kläderna är lite i marin stil. Dessutom är dockan lite lik morbror Bengt, som var sjöman i sin ungdom. Så det får det bli. Han har stickade byxor med knappar, randig tröja med knappar, resårstickad mössa och söta små tossor. Allt stickat av Inga.

The little sailor boy. Doll clothing, knitted by Inga.

Regnbågsbarn

Mera dockkläder från dockhyllan. Dessa är stickade av mamma Inga, av ett härligt regnbågsfärgat eller karamellfärgat garn. Kanterna har en liten spetsstickning. Byxa, jacka och en liten mössa.

Dolls clothing, pants , jacket and cap. Knitted by Inga. 

Ännu en prinsessdröm

En likadan klänning som den som vann pris i Hemmets Journals tävling för dockkläder, men vit med blå blommor och ljusblå handgjorda satinrosor.Till den hör också underbyxor med flera lager brodyrvolanger. 

Dolls clothing, dress and panties, made by Camilla

Fjärran länder, fjärran hav

Samma år som dockklädestävlingen var i Hemmets journal, 1994, så anordnade de också en romanpristävling, ihop med sina systertidningar Hjemmet i Norge och Danmark. Eftersom jag alltid tyckt mycket om att skriva så deltog jag i den tävlingen också. Några månader senare stod en fotograf från Hemmets Journal utanför dörren, med enorm blombukett. Jag hade vunnit första pris. 

Det var en chock som satt i flera år, tror jag. Jag var den yngsta deltagaren i tävlingen och jag tror att vinnaren i Danmark var den äldste. Min roman hette Fjärran länder, fjärran hav och handlade om en resa till Kina med en ostindiefarare för Ostindiska kompaniet. Den kom ut som följetong i tidningen under 1995 och fick fantastiskt vackra illustrationer av Len Thurston. Jag skriver fortfarande när jag får lite tid över och det har blivit några romaner och noveller genom åren. 

My novel Fjärran länder, fjärran hav, illustrated by Len Thurston. Written by Camilla Lindberg.

Rosa prinsessdröm

Och så var det mitt bidrag till Hemmets journals docktävling för många år sedan. Jag valde att sy en rosa klänning med volanger och egengjorda satinrosor. Till detta fick hon underbyxor med massor av volanger och en bahytt. ( Ja, jag såg mycket på Lilla huset på prärien när jag var liten och tyckte att deras mössor var så söta :) Kläderna vann ett 1-3-pris och jag fick ett pärlhalsband.

Dockan är min kära lilla Skrållan, som jag fick när jag var liten. Hon sprack på mitten och mamma sydde en ny mage till henne. Av hawaii-tyg, med palmer. Antagligen valde jag det själv, ha,ha. När jag var 15 år skulle vi flytta och då var även hawaiimagen utsliten och bara huvud och armar fanns kvar. Jag tänkte slänga henne men då sa min syster Carina att jag skulle ångra mig en dag. Så dockdelarna fick följa med. Långt senare började vi med docktillverkning och där fanns en liten Skrållan.

-En sån har jag, sa jag.

Kvinnan där sa att det inte var möjligt. Det var en sköldpaddsdocka som slutade tillverkas på 60-talet. Och jag är född på 70-talet. Men jag letade upp mina dockdelar och där i nacken hade hon en liten sköldpadda! 

Hon måste ha funnit kvar i leksaksaffären i några år.

Mamma fick sy en ny kropp till henne och nu sitter hon i bokhyllan i en rosa prinsessdröm.

Jag är så glad att jag inte slängde henne den där gången. 

Doll clothes, dress, panties and a bonnet. Made by Camilla.

Docka i ljusgrönt och rosa

Detta var mamma Ingas bidrag till Hemmets Journals tävling med dockkläder för många år sedan. Hon valde att sticka en dress med tröja, byxor, tossor, halsduk, vantar som hänger i ett snöre om halsen ( och om man tittar noga så kan man se att vantarna har pyttesmå tummar ) och mössa med vinge. Just de mössorna har hon tyckt om sen hon var liten. Då kom det en grupp estländska barn för att gå i hennes skola och flickorna hade sådana mössor. Garnet är tunt akryl/mohair i ljusgrönt och rosa. Hon kom på 1-3 plats och vann ett pärlhalsband. Kläderna skulle vara till Skrållan-dockan, men passar nog lika bra till Baby born.

Doll clothes. Knitted by Inga. 

Dockkläder

Mamma Inga har dammat dockhyllan ( en av dom! ) och jag passade på att ta lite bilder. Den här dressen var med i en tävling med dockkläder som Hemmets Journal utlyste för många år sedan. Vi tre bestämde oss för att skicka var sitt bidrag och alla tre kom med bland de 10 bästa. Detta var Eva-Lenas bidrag. En sydd dress av småblommigt tyg, och med den kom hon på 4-10-plats och vann pärlörhängen.

Doll clothes, made by Eva-Lena.

Bountywannabe

Jag är en riktig gottegris, lite mer än jag borde vara. Men så läste jag om boken Smarta sötsaker, av Ulrika Hoffer. Baka och göra godis utan socker, går det? Jag måste testa.

Det första jag gjorde ur boken var Bountywannaby, en variant av klassiska Bounty. Inget socker eller sötningsmedel, utan det söta kommer ifrån dadlar. Konstigt nog blev de jättegoda. Men jag tycker att de smakar lite mer Co-Co än Bounty. Men det godiset gillar jag ju också ;)

Bountywannabe, from the book Smarta sötsaker, by Ulrika Hoffer.