När jag var liten hade jag en sagobok om tre små kattungar som slarvade bort sina vantar. Och då sa kattmamman just så, Så slarviga små katter får ingen paj.
Nu har det hänt mig. Jag har tappat mina vantar. Mina fina blåmelerade torgvantar som mamma Inga stickat till mig efter ett mönster från 40-talet. Jag lägger dom alltid i jackfickan så fort jag kommer in i trapphuset, så någonstans i trappan mellan porten och min dörr, så måste de ha ramlat ur fickan. Det har hänt någon gång förut men då har jag känt av det på en gång. Nu måste någon ha tagit dom innan jag började leta efter dom. Fullt förståeligt eftersom de var så fina :(
Jag är så ledsen och besviken. Men min mamma är inte som kattmamman i sagan. " Jag gör ett par nya till dig " , sa hon. Om jag hittar mer av mitt blåmelerade garn, så ska hon göra likadana. Under tiden har hon stickat de här, av garnet Red heart. Och de är fina, de också.
I have lost my mittens, that my mother knitted for me. But my mother is the best. She made another pair for me. Thanks mum :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar