För nästan två år sedan tappade jag mina vantar. Det måste ha varit i trappuppgången, eftersom jag alltid tar av mig vantarna och stoppar dem i fickan så snart jag kommit innanför porten. Och dessvärre hann någon ta dem innan jag upptäckte att de var borta. Jag var så ledsen eftersom mamma Inga hade stickat dom till mig och garnet var köpt från en fyndkorg och var de sista butiken i Kungälv hade kvar. Jag skulle aldrig få ett par likadana vantar igen. Men så hittade jag ett annat nystan i år. Precis samma färger. Och mamma var snäll och letade upp sitt gamla mönster från 40-talet och stickade nya. Det blev inte exakt likadana, för färgerna var i längre stycken än de gamla, som blev mer fläckiga. Dessa blev mer zick-zack-mönstrade. Som en flod som snirklar sig fram på en gammal karta. Nu får jag vara mer noga med om jag har vantarna kvar i fickan innan jag går in.
I lost my mittens two years ago. But I finally found a yarn almost the same and my mother made a new pair for me. Thank you mom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar